Sun Tzu och Macchiavelli vägledde peripatetiska samtal

Sun Tzu och Macchiavelli vägledde peripatetiska samtal

Coach Tommy Johansson sammanfattar matchen mot Akropol.

The opportunity to secure ourselves against defeat lies in our own hands, but the opportunity of defeating the enemy is provided by the enemy himself.”

Så startade tankesmedjan inför motet mot topplaget Akropol i lördags. Likt peripatetiska samtalens grunder talade vi om våra styrkor och vår vetskap om motståndarlaget inför matchen. Vi arbetade efter devisen ”Victorius warriors win first and then go to war, while defeated warriors go to war first and then seek to win.” Vi visste att detta skulle bli en enormt tuff match och än tuffare i motståndarlagets hemmaborg där de nedbringat mången motståndare. De taktiska och strategiska matchförberedelserna hade pågått länge och stora tänkare verkade som inspirationskällor. Redan i matchen innan mot Uppsala valde vi att dölja vissa taktiska dispositioner för att inte röja vår kommande gameplan mot Akropol.

Be extremely subtle, even to the point of formlessness. Be extremely mysterious, even to the point of soundlessness. Thereby you can be the director of the opponent´s fate.” “Invincibility lies in the defence; the possibility of victory in the attack.”

Ett Akropol fyllt av fantastiskt duktiga spelare med olika spetskompetenser krävde mången tanke på hur vi skulle lyckas skaka dem. Att de dessutom förstärkt med ytterligare ligakompetens i form av pointguarden Christian Koutras gjorde inte tankesmedjan lättare. Dock kom en av många tankar att forma sig och det var att se allt ur ett vidare perspektiv, dvs ”The first method for estimating the intelligence of a ruler is to look at the men he has around him.” Hur skulle coach Ioannidis förvalta sina spelares spetskompetenser, deras lagmoral, deras speltaktiska sammansättning? Hur skulle vi arbeta för att nyttja deras fysik, deras inneboende spelintelligens, deras kämpaglöd till vår fördel? Efter många timmars förberedelse började den taktiska dispositionen att klarna. Det fanns en liten lucka i Akropols fantastiska lagmaskin och den skulle vi försöka gripa tag i samt förstora.

Stärkta av den långvariga analysen, möjligheten att ha dolt spelidéer för coach Ioannidis och hans mannar klev vi in på banan för uppkast. Vår gameplan kändes vattentät, men ack så fel det var. Akropol hade kommit till kamp med en kvickhet och atletism som de inte tidigare visat och vi stod till en början som handfallna över coach Ioannidis taktik och spelarnas vilja att genomföra den. Akropols starting five spelade ett formidabelt lagförsvar och slog om likt en gepard ger sig på sitt byte. Det rann snabbt iväg till en stor ledning för hemmalaget och vi tvingades redan i andra minuten ta time-out för att få kontroll på motståndarnas nya vinnarstrategi. Viss förbättring skedde, men Akropol visade en försvarsstyrka som ledde till mången turn-over för oss och de kunde efter 10 väl spelade minuter gå till paus med en ledning om 10 poäng, 24-14.

I pausen vädrade vi incitament till att vår planerade taktik skulle börja bära frukt under förutsättning att vi försvarade våra stridslinjer bättre mot de av Akropol snabba omställningarna. Fram till dess hade vår idé varit näst intill osynlig. ”No enterprise is more likely to succeed than one concealed from the enemy until it is ripe for execution.” Akropol, stärkta av sin vinnande gameplan, kom ut på banan för andra periodens spel redo att fortsätta på sin inslagna väg. Man kunde verkligen skönja en vinnarhunger medan vi uppvisade en molokenhet, kanske mer eller mindre självbestämd, inför den totala tilltron till taktiken. Vilket som kom de våra ut och fann de luckor vi pratat om, öppnade dem större, parerade Akropols snabba omställningar och fann en defensiv disposition som matchade upp Akropols anfallsprinciper på ett gott sätt. Under de första fem minuterna satte Blackebergarna lock på sin egen korg, byggde en försvarlinje väl sammansatt och lirkade upp länkarna i Akropols försvarskedja så till den milda grad att intervallen vanns med 18-2 i vår favör (17-0 run från 24-12 till 24-29). Helt plötsligt hade ett underläge med tio poäng vänts till en ledning med sex poäng, 26-32. Alla slet outtröttligt i försvar och det ledde emellanåt till enkla lay-ups såsom Akropol startade matchen. Matchtempot stegrades rejält och bäst förberedda inför denna förändring var Blackebergspelarna. Det blev svårt för Akropol i det skedet att få stopp på Blackebergs offensiv då alla visade prov på stort offensivt spel. Det var en fruktansvärt hård kamp mellan de stora spelarna i de bägge lagen och det gav backcourt spelarna större utrymme till offensivt utbyte. När halvtidssignalen ljöd kunde Blackeberg gå till vila med en utökad ledning, 33-42.

I halvtid belystes än mer den taktik som förelåg inför matchen samt ett starkt beaktande att inte låta sig överraskas av en ny fartfull start av hemmalaget. Väl start av tredje quartern blev det ett tydligt ställningskrig där hemmalaget började finna fler offensiva lösningar gentemot Blackebergs defensiva disposition. De närmade sig så sakteliga och i mitten av quartern hade de närmat sig något, så pass att det var nerv på allvar i matchen igen. Kanske hade coach Ioannidis och hans mannar manat till devisen ”I´m not interested in preserving the status quo; I want to overthrow it.”  De verkade verkligen ha funnit motdrag, inre styrka och mod för att vända på situationen. Lyckligtvis kunde gästande mannar omfamna den från Akropol nya taktiken och lära av den för att minska misstagsfrekvensen. Under andra halvan av kunde de våra göra ett litet extra ryck, mycket tack vare den unge Tim Schübergs skytte och kampvilja i försvarsarbetet. Vi får dock på intet sätt förringa de andras insats, vilken var fylld av muskelanvändning, intelligensspetsning och anletes svett.

Inför fjärde och sista quartern hade Blackeberg en ledning om 10 poäng, 54-64. Akropol började återigen starkt och minskade underläget till sju poäng ganska omedelbart. Dock kom deras nyckelspelare att närma sig foulnöd allteftersom quartern fortled och detta gav större utrymme för Blackeberg att behålla ledning hela vägen fram till den efterlängtade slutsignalen. Det blev till slut en vinst med nio poäng, 75-84. Det låg mycket bakom denna vinst och främst ses fortsatt höga procent på avslut vad gäller tvåpoängare och en massa steals tack vare ett enormt försvarsarbete under hela matchen från samtliga spelare. Våra guards Gino, Tim och Charles hade en bra kväll offensivt och tillsammans med högproduktive Nicklas öppnade de för en härlig spridning av det offensiva poänggörandet. De stora slet hårt och kraftfullt i försvar likväl som i anfall för att skapa öppningar för lagets alla kuggar. Individerna samlades verkligen som ett lag mot starka Akropol och lyckades tillsammans bringa hem denna seger. Vill passa på att tacka Akropol för ett professionellt arrangemang och en härlig match helt igenom där kamp genomfördes för varje millimeter på banan.

Poänggörare Akropol: Richard Hartmann 28, Christian Koutras 14, Samuel Desport 11, Corrie Sutherlin 8, Athanasios Kalpakas 6, Derlin Kumbi 3, Epameinondas Batsos 3, Mickael Jonsson 2.

Poänggörare Blackeberg: Gino Panghulan 17, Nicklas Bergström 17, Tim Schüberg 16, Charles Carayol 10, Adam Engström 9, Sebastian Väfors Kolley 7, Mikael Waldén 3, Essey Abera 3, Fredrik Hagbarth 2.

No enterprise is more likely to succeed than one concealed from the enemy until it is ripe for execution.